Svenska ungdomar missar stora pensionspengar
Nyligen träffade jag en egenföretagare som 15 år tidigare varit anställd. Under två år hade hans dåvarande arbetsgivare haft tre olika tjänstepensionslösningar som var och en hade gett en pensionsavsättning på drygt 3000 kronor. Trots en hyfsad utveckling på aktiemarknaden hade avsättningarna, som en följd av fasta avgifter och löpande förvaltningsavgifter varje år, minskat i värde. I dag kunde företagaren konstatera att alla tre pensionsavsättningarna till slut hade blivit 0 kronor och inte skulle ge någon pension. Hur kan vi ha kvar ett system som ger sådana resultat?
Vi behöver obligatorisk utbildning i privatekonomi i svenska skolor
1. Tjänstepensionsslattarna
Arbetsmarknadernas parter, som är ansvariga för tjänstepensioner, hävdar att det är skattelagstiftningen som gör det omöjligt att lägga ihop olika tjänstepensionsavsättningar (så kallade fribrev). Politikerna vill inte lagstifta om flytträtt då det skulle ”strida mot den svenska modellen” som innebär att inte lägga sig i villkoren på arbetsmarknaden då dessa skall bestämmas av facket och arbetsgivarna. Men givetvis skulle arbetsmarknadens parter kunna tvinga fram ny lagstiftning om de skulle slog näven i bordet. Ett förslag är att föra över ”slattar” under 50 000 kronor med fribrev till Premiepensionssystemet (PPM) där man kan välja bland alla fonder med rabatt och där det också finns ett bra ickevalsalternativ.
2. Pensionärsorganisationerna
Pensionärer har mycket tid och de centrala pensionärsorganisationerna har genom framgångsrik lobbying och debatt fått lägre skatt på sina pensioner. De har också fått många politiker att anse att man borde avskaffa PPM-systemet så att man skulle kunna öka dagens pensioner ännu mer. Det skulle kunna innebära att en 25-åring som kommer in på arbetsmarknaden i dag förlorar 5000 kronor i månaden i pension vid 65 års ålder (läs även Sparrebell Nr 81: Varför vill pensionärer ta pengar från unga genom att avskaffa PPM?). Utan någon avsättning till PPM skulle de nämligen få en begränsad exponering mot aktiemarknaden i sina pensionsavsättningar under hela arbetslivet. Sedan starten år 2000 har PPM-sparare i genomsnitt fått 6,4 % i avkastning per år när inkomstpensionen bara gett 2,5 %. Det är ofattbart att de som har mest resurser och tid ger sig på dagens ungdomar som i pensionsfrågor är okunniga, omotiverade och oorganiserade.
3. Politikerna
För några år sedan var jag med i en panel som skulle kommentera en utredning om konsumentskyddet på finansmarknaden. Till min stora förvåning var en av slutsatserna att det var så svårt med pensioner att det aldrig skulle gå att genom utbildning och information få till stånd en förändring med bättre beslut i finansiella frågor. Mitt motargument är att om Postkodlotteriet, som egentligen är ett stort ”scam”, kan få 25 % av svenska hushåll att ansluta sig borde man även kunna få svenskar att öka och förbättra avkastningen på ett regelbundet sparande (läs även Sparrebell nr 61: Det är synd om svenska sparare). Därför är det ett stort svek att svenska politiker inte inför obligatorisk utbildning om privatekonomi i det svenska skolsystemet. Dessutom borde de införa ett skatteincitament för att öka det regelbundna sparandet.
Slutsats – Förbättra ungdomars situation genom att:
a) Lagstifta om flytträtt för alla fribrev under 50 000 kronor.
b) Uppmana pensionsorganisationerna att sluta med sitt krig mot ungdomsgenerationerna.
c) Starta utbildning om privatekonomi i svenska skolor och införa ett REP-avdrag (Rådgivning, Ekonomi och Pension) så att det finns möjlighet att få ärlig finansiell rådgivning i stället för försäljning av komplexa och dyra finansiella sparprodukter.
Per H Börjesson,
VD Investment AB Spiltan
12 feb, 2015
Lämna en kommentar